Arilds TKs historia och bakgrund av Krister Thelin

Historien om Arilds Tennisklubb är äldre än klubbens tennisbanor och etableringen vid Ekbacken år 1988. Bakgrunden och ursprunget är aktiviteten kring Rusthållargårdens grustennisbana under senare delen av 70-talet.

0153

Banan, som var en av de äldsta en- tous- casbanorna i landet, anlades redan 1938. En av dem som var med vid banans iordningsställande och som också var en tidig beskyddare av Arilds tennisklubb var numera avlidne Henry Svensson, en i Arild bemärkt lokal-och landstingspolitiker. (Hans hus bebos nu av Janne Trollsås, klubbens mångårige kassör och entusiastiske tävlingsledare.) Henry lärde ut den sopningsteknik, vars avslutande tekniska manöver kom att kallas för kejsardraget, till dem som då bar upp den embryotiska klubben. Särskilt klubbens tredje ordförande Per-Axel Svalander recipierade och försökte till yngre generationer transferera Henry Svenssons kunnighet på banskötselns område; ”kejsardraget” innebar en särskild avslutande piruett, sedan banan noggrant borstats med bestämda cirkelrörelser.

I kretsen av de aktiva och tävlingsinriktade spelarna var Lars Noltorp en centralgestalt. Hans fruktade bordtennisslice – Lars var mångårig mästare i bordtennis i Jönköping –skördade många offer på tennisbanan. Bland de riktiga tennisspelarna märktes, förutom Bo Månsson och Karin Svalander, Bo Kerschner och de alltför tidigt och tragiskt borgångna unga bröderna Erik och Göran Ennerfelt Även om huvuddelen av de spelande var sommargäster fanns två framträdande åretruntboende, Bengt Liljeblad och Ulf Sandberg. Dubbelmöten mellan dessa två, å ena sidan, och Lars Noltorp och Krister Thelin, å den andra, var inget för skönandar, men gav tennisen nya dimensioner, där bl.a Ulfs löst strängade och till formen av snösko liknande racket överraskade i nätspelet, alltmedan Bengts munvighet underhöll såväl med- och motspelare som den lilla men sakkunniga publiken. Till de tidiga stående inslagen på Rusthållargården fanns den årligen av Klaus Bruck anordnade ”Rosett-tävlingen”, där rosetter utdelades till vinnarna i olika klasser ( jfr hästpremiering).

För Rusthållargården var tennisbanan inte en prioriterad verksamhet, och kostnad och besvär med banans årliga iståndssättande ledde till att banan, som alltid öppnats sent, 1978 inte kom att öppna förrän i mitten av juli, till sorg för den växande skaran entusiaster, som inte ville ta sig till Strandbaden eller Mölle för att spela. Diskussioner togs upp med Peter Malmgren, som administrerade hotellet, och resultatet blev att tenniskretsen åtog sig att svara för det praktiska med banans iståndsättande mot att Peter stod för kostnaden för material etc. Arrangemanget krävde en något stramare klubbstruktur och det ledde till bildandet av Arilds Tennisklubb, som en sektion av Brunnby Fotbollsförening, där Bengt Liljeblad var en drivande kraft. Härigenom kunde sommarboende och åretruntboende mötas i en knoppande folkrörelseform till ömsesidig båtnad. Året för denna organisatoriska nyordning torde vara 1979, med Lars Noltorp, Krister Thelin, Bo Månsson, Erik Ennerfelt och Bo Kerschner som konstituerande. Bengt Liljeblad, Ulf Sandberg, Bengt Lövgren och Per-Axel Svalander var andra tidiga bärande delar i klubben. Formalia var hållna till ett minimum och syftade enbart till att tillgodose Brunnby FF:s kassör och den kommunala administration, som utanordna aktivitetsbidrag för den samtidigt igångssatta tennisskoleverksamheten.

I dessa former kom verksamheten under Lars Noltorps ordförandeskap att bedrivas fram till 1987, då Peter Malmgren plötsligt och till stor sorg för klubben lät meddela att tennisverksamheten måste upphöra, då banan behövdes som parkeringsplats. Försök att övertyga denne om att en tennisbana var av värde också för hotellet och finna alternativa placeringar inom Rusthållargården var fruktlösa. Efter sommaren 1987 riskerade klubben alltså att stå utan bana. En febril aktivitet utvecklades för att undersöka möjligheterna att i Arild finna andra platser för tennisen.

Blickarna riktades först mot Klötet, dvs. där midsommarstången traditionsenligt står. Kommunalrådet i Höganäs, Lars- Olof Struve, Krister Thelin, som efterträtt Lars Noltorp som ordförande detta år, och vice ordföranden Per-Axel Svalander, besiktigade också platsen på sensommaren 1987. Ryktet om denna ingripande förändring i Arilds traditionella liv fick dock mången åldrad Arildsbo att rysande skaka på huvudet, och planerna på Klötet skrinlades- klokt nog – rätt så snabbt. Istället kom den nuvarande platsen på Stubbarp i fokus. Ett utskott med Thelin, Svalander, Noltorp och Belfrage bildades för att undersöka förutsättningarna att föra projektet i hamn. Ett inledande sonderingsmöte på Strand på förhösten, där idén presenterades, fick stort gensvar. Projektet fick snabbt lyftkraft. Det var hjälpt inte bara av att kommunen visade välvilligt intresse, liksom markägaren Krapperupstiftelsen och brukarna bröderna Leire, utan också att detta var i sponsringens blommande 80-tal och att samtidigt planerna på S:t Arild Golfklubb höll på att förverkligas; personalbanden mellan golfklubben och tennisklubben var och är starka.

Resultatet av entusiasmen blev att med 15 000 i kassan i augusti 1987 stod två banor till en kostnad av 700 000 kr klara att invigas av kommunalrådet Struve i maj 1988. Klubben hade då fortfarande 15 000 kr i kassan men också två högklassiga banor och betydande medlemslån. Beslutet att satsa på två banor och det dyrare men bättre gröna gruset
(” Kanada Tenn”) togs inte utan en omfattande beredning och viss vånda.

Den krets på tio personer som särskilt skall hedras för att tennisanläggningen kom till finns angivna på en Tabula Honoris, anslagen i klubbhuset och överst på denna sidan. Härutöver fanns alla de medlemmar som på olika sätt stöttade verksamheten. (I klubbhuset finns också tidiga projekteringsbilder, liksom foton från invigningen 1988, 10-års jubiléet 1998 och en numera traditionell grillafton efter Arild Open 2003.) Bland de monetära bidragsgivarna bör särskilt framhållas den anonyme ( han ville vara det men avslöjades skoningslöst av ordföranden på invigningsdagen) Coco Belfrage. Kommunen förmåddes också att ur anslaget för oförutsedda utgifter utanordna 125 000 kr i tid för klubben att möta sina avtalsenliga åtaganden gentemot NCC, som utförde anläggningen; 1988 var som bekant valår… Kontraktet med entreprenören hade alltså ingåtts långt innan finansieringen var klar, vilket orsakade en viss nervositet, inte minst hos ordföranden som satt sitt namn på handlingen.

Anläggningens namn, Ekbacken, som inte har någon traditionell eller lokal förankring (området räknas av ortsborna till Stubbarp) tillkom i ett inspirerat ögonblick. Endast den skarpögde förmår att hitta ekarna, medan askarna är desto fler, vilket föranlett någon att föreslå att namnbyte borde ske till Askkoppen, också som en tribut till Bengt Lövgren som alltid tände sin cigarrett på banan inför den årliga och enda tennismatchen som dubbelpartner till Per-Axel.

Tennisanläggningen, där Höganäs kommun inträtt som markägare efter Krapperupstiftelsen, har sedermera intagits i kommunens detaljplan för området, och de formella förutsättningarna för verksamheten är alltså därigenom säkrade för överskådlig framtid.

Åren efter 1988 har sett flera förbättringar, med bollplank, läktare och renoverat klubbhus, men varje investering har förutsatt insatser från medlemmarna, antingen i form av bidrag eller arbete; Arilds Tennisklubbs kultur har alltid varit att lita mera till enskilda insatser än allmänna bidrag.

Den drivande kretsen från 1987 och dessförinnan har svarat för kontinuitet i styrelsearbetet. Per-Axel Svalander efterträdde 1994 Thelin som ordförande och efterträddes i sin tur efter sex år av Henrik Wachtmeister, som var klubbens ordförande till 2010 då Jörgen Haglind fick den ärofyllda rollen. Coco Belfrage, som inte bara är en av klubbens få riktiga tennisspelare utan också dess mest betrodde vaktmästare, har alltsedan 1994 varit vice ordförande. Bengt Lövgren axlade på ett utmärkt sätt kassörsansvaret, tills han avlöstes av Janne Trollsås som sköter det uppdraget på samma effektiva sätt.
Vid sidan av den årliga tävlingen, där Leif Larssons och Bo Månssons administrativa insatser särskilt förtjänar att framhållas, bör tennisskoleverksamheten också nämnas.
Med en blygsam inledning på Rusthållargården i slutet av 70-talet ( något klipp finns i Helsingborgs Dagblads arkiv) har den på Ekbacken funnit sina fasta former. Bl.a Bo Kerschner, Erik Noltorp, Rickard Jansson, Fredrik Cosmo, Gustaf Bucht, Christofer Boman och Axel Milton ingår i regentlängden.

Segrarna i de många klasserna i Arild Open är oräkneliga men en del namn förtjänar sin plats här ( den manliga dominansen förklaras mera med herrarnas framfusiga kvantitativa framfart i klasserna än genderfördomar): Lars Noltorp, Bo Månsson, Coco Belfrage, Leif Larsson, Magnus Holme, Erik Noltorp, trillingarna Fredrik, Rickard och Stefan Janson samt Per Nordström, den numera överlägsen segraren i herrklassen. Bakom varje segrande man och yngling står en förundrad maka resp. moder.

Kommentera